Gårdagen + förmiddagen
Varning: blev lite långt inlägg… Och ej tidsaktuellt pga strömavbrott under dagen. Idag har det varit lite oväder så i väntan på och längtan till game drives och måltider har vi haft tid för fotokoll, spel och bloggande (liksom andra dagar).
Sitter i skrivande stund i biblioteket här i vårt camp och blickar ut över ett vattenhål. Just nu är det bara vårtsvin (Pumba) här förutom grisen som löser korsord i fåtöljen bredvid.
Igår var det en lite lugnare morgon med frukost kl.8. Morgonturen första dagen började kl.6 så det var riktig sovmorgon att gå upp 7.30. Hade i och för sig gärna åkt ut i soluppgången varje dag om det gått. På förmiddagen sedan gav vi oss iväg för en långtur upp till Waterberg, en högplatå här i Entabeni. Vägen dit var en upplevelse… Stenigt och slingrigt i som mest 42 graders lutning men vilken utsikt!
På vägen hem var det dags för ännu en rallytur. Vi uppfattade inte vad som sas (vägrar skriva sades = gammalmodigt) i radion, bara att något sas. Där tog mamma dagens trög-poäng för att hon trodde att en annan jeep ”var i knipa” och ”behövde hjälp”… Jag hoppades, även om det var föga troligt, att vi skulle kunna bocka av 4:an i The Big Five så blev ärligt talat lite besviken när vi kom fram och det var ännu en noshörning. 100% orimligt att bli besviken på en vild noshörning som är vår tids dinosaurie! Men oj vad glad jag är att vi hann dit. Det visade sig vara reservatets enda svarta noshörning och efter att först varit dold bland buskage tog den sig sakta framåt och kom till slut ännu närmre än elefanten igår. Tiden stannade, ingen i jeepen tog bilder, det var knappt så man andades och alla bara studerade denna underbara bjässe.
Del av vägen upp till Waterberg, som vanligt omöjligt att få fram vinkel på bild...
Kudu-kvinnor.
Entabenis senaste tillskott, 2 månader gammal baby rhino.
Gnu, zebra och bläsbock (struts utanför bild).
Kudu-kung.
Utsikten på väg ner.
Impala.
Aldrig ofotegenisk.
Kommer närmare...
...närmare...
...närmare...
...och några dm från kameran!
Idag har vi varit på promenad. 1,5 h var vi ute och kollade spår och lite sånt. För oss och vara jeepkompanjoner Peter, Stefan, Håkan och Micke (mycket trevliga) kommer det naturligt att man är lite vettigt klädd, dvs. mörka eller gröntonade färger, när man ska ut i det vilda. Men resten av sällskapet… ja, de klär sig i alla nyanser av chockrosa, neongul och kalasclownmönster. Det har för övrigt även kommit frågor om huruvida vi kommer få se tigrar och om gnuer finns i Sverige...
På turen såg vi bland annat spår av serval (kattdjur), piggsvin och myrslok. De enda levande djuren vi mötte på avstånd var gnuer och vårtsvin. Det döda vi såg var desto häftigare. Ett stort giraffkadaver som legat där i ett halvår och fortfarande stank. Giraffen hade inte självdött på plats utan varit med om en liten olycka tillsammans med en annan giraff en bit bort, närmare bestämt i vårt läger. Det som hade hänt var att i campet, nära tält 2, hade dessa giraffer blivit attackerade av lejonhanen vi såg igår och hans numera gravida eller nyförlösta partner. Imponerande av två lejon att fälla två stora giraffer! Turligt nog (eller oturligt?) var det inga som bodde här då men rangern som tog en runda hade kommit rakt på ett av lejonen, surprise! Efter ett par dagar flyttade de resterna för lukten var outhärdlig.
Obs! Finner det ytterst beklagligt att mamma och pappa inte levererat några klockrena bloopers som man kan göra narr av… Det är mest vardagliga företeelser som mammas menande blickar åt pappas stora portioner, pappas ibland lite vresiga tillstånd när han varken kan sova eller äta samt hans eviga kamp att streama Lakers matcher vart han än är i världen.
